Trött på kroppshets, sexism och omöjliga krav? Ta en tur till din närmsta simhall.

Nakna kroppar är vardagsmat. Det går inte en dag utan att vi matas med budskapet om hur viktig kroppen är, den ska diskuteras, tränas, bli smalare, hyllas, hatas och fyllas med mening. “Babykilona” ska bort efter graviditet eller, hjälp, snart är det sommar, dags för stranden! Det betyder blickar och jämförelse med andra kroppar. Själv minns jag hur jag som nioåring skrev långa träningsscheman och gjorde planer med min bästa kompis om hur vi skulle springa för att bli… ja, jag vet inte vad vi ville egentligen. När man är så liten, så vet man knappt vad det handlar om, men man känner känslan av att det helt enkelt inte är ok att inte bry sig. Folk tittar på din kropp, den blir bedömd och den betyder något.

Men hur många nakna kroppar, verkliga kroppar,  möter vi i vår vardag som vuxna? Vi ser de retuscherade, de slaviskt vältränade eller de groteska, som ska skrattas åt eller förfasas över, men bortom det? Själva är vi knappast nakna utanför våra hem. Möjligen på gymmet, dit vi gått för att finputsa formen.

Många av dem bryr sig inte ett skit om hur de ser ut, de tar plats och sprider ut sig med njutning.

Det är här badhuset kommer in. För många betyder den kanske äcklig lukt, jobbiga minnen från skoltiden eller annat obehagligt, men jag skulle vilja slå ett slag för simhallen som ett fredat feministiskt rum och kraftkälla. Där möter vi alla typer av kroppar: små, stora, gamla, unga, svaga och starka. Där kommer kroppen i andra hand. Där får den vara relativt neutral, i alla fall mer än på de flesta andra ställen. Och nu pratar jag inte om de där  flashiga nya badanläggningarna med gym och annat, nej, det handlar om hederliga gamla enkla badhus, gärna de där lite beigebruna från 70- eller 80-talet. Här ska kroppen tvättas innan du hoppar ned i bassängen och här ska du simma och njuta av din kropp i vatten. Punkt.

Om badhuset har vissa öppettider endast för kvinnor kan det också bli en viktig plats för integrering. Hit kan kvinnor komma och ta ett första steg in i samhället. Jag minns hur en av mina vänner berättade om när hon flydde till Sverige på 1980-talet. Bland det första hon gjorde när hon kom dit var att lära sig att simma och hon underströk hur viktigt det hade varit för hennes självförtroende. I en gammal artikel om en simhall i Stockholmsförorten Tensta, hittade jag det här fina citatet av en kvinna som pratade om just detta:
  – Att kunna gå hit och bada ger kvinnorna vingar. Vi kommer ut i samhället på våra egna villkor och får sedan lättare att stödja våra egna döttrar så att de lär sig simma.

Helt nakna läste vi serietidningar och lyssnade på musik, utan att tänka en sekund på vår nakenhet.

Min egen favoritplats i simhallen är bastun. Inte bara för den sköna känslan av att omges av värme och ånga, utan för att det är här de gamla damerna håller till. De kommer hit regelbundet och här inne sitter de och bara njuter och småpratar. När jag växte upp byggde min pappa en liten bastu i vårt garage och jag brukade basta tillsammans med mina äldre systrar. Helt nakna läste vi serietidningar och lyssnade på musik, utan att tänka en sekund på vår nakenhet. Nu för tiden märker jag hur jag ibland kan ha svårt att bara ge mig hän i bastun i simhallen och knyter lite nymoralistiskt en handduk runt midjan innan jag går in. Det är därför det är så fantastiskt att mötas av dessa gamla kvinnor. Många av dem bryr sig inte ett skit om hur de ser ut, de tar plats och sprider ut sig med njutning. Rynkor, veck, gropar och valkar får existera i det här rummet. Kanske är det för att man i den åldern för länge sedan slutat bry sig om vad andra tycker eller kanske är det för att samhället berättar för kvinnor att efter en viss ålder är du inte värd något längre?  Eller i varje fall så är din kropp inte värd något. Du är inte ung längre och du har slutat vara attraktiv. Kanske innebär det en frihetskänsla? Att kvinnor åldersdiskrimineras är djupt orättvist och värt en egen text, men kanske innebär det också att äntligen få vara fri från den evigt iakttagande manliga blicken? Att bara få vara en person i en kropp som bara är din.

Att vara kvinna är att alltid att behöva förhålla sig till krav på hur du ska se ut, eller hur du inte ska se ut, hur du ska vara eller inte vara.  Även om man inte vill bry sig överhuvudtaget är det nästan omöjligt att fjärna sig, eftersom vi möter det överallt. I media, bland vänner, på jobbet och ibland till och med i sitt eget huvud.
Då kan det vara skönt att dra ned till simhallen, simma några varv, andas lite och småprata med de nakna damerna i bastun.

Illustrasjonsbilde:

First BTC Swim at Flickenger Center 007 |  buffalotriathlonclub (Tilgjengelig under CC BY 2.0)
Baddräkt Britt-Marie Sohlström
Bilderna är ändrade